SYNDENS LÖN
ULF BROBERG & KJELL E. GENBERG
Kenneth Klintman har fallit för åldersstrecket och får inte vara polis längre. För honom är det en katastrof då arbetet varit hela hans liv. Hans tidigare chef faller till föga för hans tjat och ger honom ett kallt fall att utreda – en ung mans försvinnande 2014.
Ett krig mellan två knarkligor i Uppsala är på väg att blossa upp.
En skolskjutning ställer allt på sin spets. Klintmans dotter som är lärare på skolan, skottskadas och en elev, dotter till den ene gängledaren dödas – och samtidigt dör hennes far i en skur av kulor utanför sitt hem.
Polisens arbete försvåras av ett tidigt villospår men när de åter är på banan och kläcker en listig plan att komma åt den liga som verkar segra, och då det visar sig att Klintmans utredning också har bäring på de intrikata fallen, blir en spektakulär slutstrid oundviklig.
OM BOKEN
SYNDENS LÖN
Av Ulf Broberg och Kjell E. Genberg
Arx förlag, 2024
ISBN 978-91-88893-64-2, häftad 251 sidor
Anmälan av Syndens lön, den avslutande delen i Kjell E. Genbergs och Ulf Brobergs Uppsalaseptologi. Arx förlag 2024
Så är vi då framme vid den stora finalen i Kjell E. Genbergs och Ulf Brobergs Uppsalaseptologi. Syndens lön, heter den avslutande delen och den som kan sin Bibel vet att frasen som följer i citatet från Romarbrevet lyder ”är döden”. Och dödandet är i högsta grad frekvent i Syndens lön. Här dör inte bara syndare utan också oskyldiga barn, i den spektakulära skolskjutningsscen som inleder boken.
Med Syndens lön sätter Genberg och Broberg ner fötterna mitt i samtiden, med droghandel, gängkriminalitet och rivaliserande ligor. Och mitt i denna smet hittar vi den trevliga triaden Kenneth Klintman, Lisa Norén och Katarina Solberg. Eller, kanske snarare kvartett och man räknar med Solbergs imponerande försigkomna katt Bjässen. Kenneth Klintman har till sin förtvivlan fått gå i pension, en tillvaro han storligen vantrivs med. Hans klagan leder till sist fram till att han som tröst får ett kallt fall att utreda – gåtan med den sedan många år försvunne Lars Frisk.
Samtidigt med skolskjutningen mördas ledaren för ett av Uppsalas kriminella nätverk på öppen gata. Denna utredning hamnar på Noréns och Solbergs bord, och det kompetenta polisparet arbetar sig målmedvetet och effektivt fram till en lösning.
Som vanligt i Genbergs och Brobergs böcker får vi följa polisarbetet på nära håll och skildringen vittnar om imponerande sakkunskap. Vi är med i sammankomsterna i sammanträdesrummet Länsman i polishuset på Svartbäcksgatan, och följer med i Lisa Noréns lätt dödsföraktande bilturer. Just bilar och bilåkande har för övrigt en stor roll i Syndens lön. En av de kriminella ligorna har etablerat sig på en gård utanför Uppsala. På ett lätt James Bond-aktigt manér lyckas poliserna installera avlyssningsapparatur i gängledarens skrytbil. De avhörda samtalen blir avgörande för att lägga pusselbitarna på plats i utredningen.
Och apropå pusselbitar. Genberg och Broberg är fena på att snickra intrikata intriger, där samband uppenbarar sig mellan till synes vitt skilda utredningstrådar. Så sker även här, då det visar sig att Klintmans kalla spår i högsta grad är kopplat till skjutningsutredningen. Det hela kommer att utmynna i ett dramatiskt avslut värdigt en actionrulle. (Och visst skulle Syndens lön för övrigt kunna bli en riktigt bra film.)
Och apropå sakkunskap. Här har vi att göra med ett författarpar som, så vitt jag förstår, inte slarvar med några detaljer. Skildringen av ett av de kriminella gängen, med rötter i Mellanöstern, känns högst trovärdig. Fadern, åldermannen, värnar om en slags heder mitt i brottsligheten medan den äldste sonen utvecklat en brutalitet han också förmedlar till sin yngre bror. Författarnas kunskaper om vapen imponerar, liksom något förvånande kännedomen om irakisk matkultur.
Och så var det då dags att ta avsked från de sympatiska snutar man börjar lära känna så väl. Uppsalaseptologin har den lätt beroendeskapande egenskapen att man blir vän med dess personer, sitter med vid bordet vid deras rådslag, och för den delen ibland fylleslag. Det spottas knappast i glaset på festerna, även om Katarina Solberg gör vad hon kan för att få till finish på kalasen med klassviner.
Arvtagerskan Solberg, med sitt sjönära och slottsliknande boende, har ju råd. Här kan avslöjas att just Katarina Solberg är den recensenten kommer sakna mest. Jag hade ju hoppats på något för henne, att hon skulle få ihop det med sin fling Carita Länsberg från den förra boken Stryparen, men så blev det ju inte. Om hon finner en livskamrat förutom katten Bjässen får vi inte veta. En tröst är i alla fall att Bjässen har funnit en uppgift i att ta hand om och fostra den övergivna rävunge som håller till på Katarina Solbergs ägor. Familjen har utökats, om än på ett oväntat sätt!
Av Ulf Broberg och Kjell E. Genberg
Arx förlag, 2024
ISBN 978-91-88893-64-2, häftad 251 sidor
Anmälan av Syndens lön, den avslutande delen i Kjell E. Genbergs och Ulf Brobergs Uppsalaseptologi. Arx förlag 2024
Så är vi då framme vid den stora finalen i Kjell E. Genbergs och Ulf Brobergs Uppsalaseptologi. Syndens lön, heter den avslutande delen och den som kan sin Bibel vet att frasen som följer i citatet från Romarbrevet lyder ”är döden”. Och dödandet är i högsta grad frekvent i Syndens lön. Här dör inte bara syndare utan också oskyldiga barn, i den spektakulära skolskjutningsscen som inleder boken.
Med Syndens lön sätter Genberg och Broberg ner fötterna mitt i samtiden, med droghandel, gängkriminalitet och rivaliserande ligor. Och mitt i denna smet hittar vi den trevliga triaden Kenneth Klintman, Lisa Norén och Katarina Solberg. Eller, kanske snarare kvartett och man räknar med Solbergs imponerande försigkomna katt Bjässen. Kenneth Klintman har till sin förtvivlan fått gå i pension, en tillvaro han storligen vantrivs med. Hans klagan leder till sist fram till att han som tröst får ett kallt fall att utreda – gåtan med den sedan många år försvunne Lars Frisk.
Samtidigt med skolskjutningen mördas ledaren för ett av Uppsalas kriminella nätverk på öppen gata. Denna utredning hamnar på Noréns och Solbergs bord, och det kompetenta polisparet arbetar sig målmedvetet och effektivt fram till en lösning.
Som vanligt i Genbergs och Brobergs böcker får vi följa polisarbetet på nära håll och skildringen vittnar om imponerande sakkunskap. Vi är med i sammankomsterna i sammanträdesrummet Länsman i polishuset på Svartbäcksgatan, och följer med i Lisa Noréns lätt dödsföraktande bilturer. Just bilar och bilåkande har för övrigt en stor roll i Syndens lön. En av de kriminella ligorna har etablerat sig på en gård utanför Uppsala. På ett lätt James Bond-aktigt manér lyckas poliserna installera avlyssningsapparatur i gängledarens skrytbil. De avhörda samtalen blir avgörande för att lägga pusselbitarna på plats i utredningen.
Och apropå pusselbitar. Genberg och Broberg är fena på att snickra intrikata intriger, där samband uppenbarar sig mellan till synes vitt skilda utredningstrådar. Så sker även här, då det visar sig att Klintmans kalla spår i högsta grad är kopplat till skjutningsutredningen. Det hela kommer att utmynna i ett dramatiskt avslut värdigt en actionrulle. (Och visst skulle Syndens lön för övrigt kunna bli en riktigt bra film.)
Och apropå sakkunskap. Här har vi att göra med ett författarpar som, så vitt jag förstår, inte slarvar med några detaljer. Skildringen av ett av de kriminella gängen, med rötter i Mellanöstern, känns högst trovärdig. Fadern, åldermannen, värnar om en slags heder mitt i brottsligheten medan den äldste sonen utvecklat en brutalitet han också förmedlar till sin yngre bror. Författarnas kunskaper om vapen imponerar, liksom något förvånande kännedomen om irakisk matkultur.
Och så var det då dags att ta avsked från de sympatiska snutar man börjar lära känna så väl. Uppsalaseptologin har den lätt beroendeskapande egenskapen att man blir vän med dess personer, sitter med vid bordet vid deras rådslag, och för den delen ibland fylleslag. Det spottas knappast i glaset på festerna, även om Katarina Solberg gör vad hon kan för att få till finish på kalasen med klassviner.
Arvtagerskan Solberg, med sitt sjönära och slottsliknande boende, har ju råd. Här kan avslöjas att just Katarina Solberg är den recensenten kommer sakna mest. Jag hade ju hoppats på något för henne, att hon skulle få ihop det med sin fling Carita Länsberg från den förra boken Stryparen, men så blev det ju inte. Om hon finner en livskamrat förutom katten Bjässen får vi inte veta. En tröst är i alla fall att Bjässen har funnit en uppgift i att ta hand om och fostra den övergivna rävunge som håller till på Katarina Solbergs ägor. Familjen har utökats, om än på ett oväntat sätt!
KARIN TJÄDER
