Recension, Erik Berntorp 20 december 2023.
 
Madeleine Brandin
Frk. Husgafvel
passionerad stadsarkitekt
 
Det var med stor spänning och stort intresse jag tog mig an att läsa denna bok: författaren liksom hennes tidigare verk var för mig okända men ämnet och bokens omslag väckte mitt intresse. Innehållet är på 185 sidor uppdelade på bekvämt långa kapitel och därtill kommer en ordlista, nog så välbehövlig för läsare som inte är bevandrade i ämnet dvs det som en stadsarkitekt arbetar med och brinner för på ett stadsbyggnadskontor. Boken är illustrerad med handritade bilder som ytterligare förstärker ämnets djup. Vad handlar då boken om. Jo, den beskriver samspelet mellan stadsbyggnadskontor, med arkitekten i centrum, med politiker och befolkningen i den lilla staden och bygden i södra Skåne, antagligen en lätt förtäckt självbiografi. Den visar hur komplexa och mänskligt svåra ställningstaganden till exempelvis bygglov kan vara. Människor berörs av besluten, åt bägge håll dvs ibland glädje, ibland förtvivlan och konsekvenserna för en familj kan bli stora. Prosan är välutvecklad och detaljrik, det märks verkligen att författaren har levt och lever ett innehållsrikt liv i samklang med bygden och dess befolkning. Stor kunskap inom arkitekturens värld förmedlas till läsaren som sluter den sista sidan med känslan av att förstå mer om ett för honom tämligen nytt ämne. Som en röd tråd genom framställningen finns även en romantisk, ibland erotisk, skildring vilken ibland är en längtan, ibland verklighet. Innehållet lyfts av detta eftersom framställningen är så sublim och höjer sig över vad som ofta är brukligt.

Denna bok är en diamant i litteraturen för den som uppskattar en romantisk skildring av den småskaliga bygden, dess natur, befolkning och arkitektur befinnande sig i samklang med byråkrati, men också humanism, utövad av kommunpolitiker och Stadsbyggnadskontor.

Oväntade fyndet: klok roman om modern arkitektur
9 januari 2024 05:00


Arbetarbladets Mats Åmvall fyndar en roman som egentligen handlar om det ständigt stridbara ämnet stadsplanering. Stadsarkitekten Madeleine Brandin skriver klokt om hur hus både kan ansluta till traditioner och samtidigt infoga nutidens behov på ett varsamt sätt. 

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.
Bygglovsärenden, stadsplanering, planlösningar, som ämnen för en roman? Det låter helt omöjligt. Men Madeleine Brandins roman Frk. Husgafvel lyckas med konststycket. Livet som stadsarkitekt i en mindre svensk kommun kan bjuda på båda ilskna medborgare som inte förstår hur illa deras planerade nybygge passar in i en byamiljö men också på tacksamma husrenoverare som behöver vägledning i materialval och planlösningar. 
 
Stadsarkitekten och författaren Madeleine Brandin. Pressbild: Ulf Troedson

Huvudpersonen i Brandins roman heter som av en händelse Hedvig Husgafvel och brottas dagligen med att se till att gaturummen och byamiljöerna både tillåts förnyas och bevaras.
Författaren har naturligtvis en bakgrund som just stadsarkitekt i en sydskånsk kommun. Och det ligger självklart nära till hands att tro att åtskilligt av mycket är självupplevt. 
Vad är hemkänsla? Vad skapar trygghet? Varför är en harmoniskt utformad stadsmiljö så viktig? Den byggda miljön utgör på något sätt ramen för våra liv antingen vi inser det eller inte.
Det blir mycket av planärenden och bygglovsfrågor i en sorts ögonblicksbilder. Underliggande och genomgående tema är dock inte de byråkratiska processerna. Frågan om hur de miljöer vi lever i påverkar oss, hur arkitektur kan skapa både välbefinnande och verka förfrämligande är romanens, eller berättelsernas, verkliga ärende. Vad är hemkänsla? Vad skapar trygghet? Varför är en harmoniskt utformad stadsmiljö så viktig? Hur kan ett illa utformat nybygge mer eller mindre sabotera miljöer som utformats under hundratals år? Den byggda miljön utgör på något sätt ramen för våra liv antingen vi inser det eller inte. 
När jag för 20 år sedan flyttade till Gävle slogs jag av att här fanns en stad med historia.
Själv bodde jag i det starkt växande Umeå under många år. Här fanns få miljöer eller byggnader som stack ut eller som skapade rumskänsla. Med några få undantag var stadsmiljön slätstruken och intetsägande. När jag för 20 år sedan flyttade till Gävle slogs jag av att här fanns en stad med historia. Här finns Villastaden, den rika borgarklassens egna reservat, pampiga så kallade palats, rent överdådiga till utseendet. Men är det så här nybyggnationen ska ske? Hur har Gävles nybyggnationer infogats i stadens månghundraåriga historia? 
På senare år har ju det så kallade Arkitekturupproret skapat diskussion om hur vi egentligen bygger och varför. Ska vi imitera hundraåriga byggnadsstilar eller skapa något helt annat och något mer i tiden? Visst finns det byggnader från de senaste årtiondena som onekligen är rätt anskrämliga, men är lösningen att skapa potemkinkulisser? Som i Jakriborg, stadskonstruktionen söder om Lund. En nybyggd kulisstad i gammal stil, ägnad att återskapa miljöerna från sena 1800-talet. 
  Madeleine Brandin resonerar klokt om dessa frågor. Och om vikten av att skapa en enhet i allt byggande. Att både ansluta till traditioner och samtidigt varsamt infoga nutidens behov.
Roman är kanske inte riktigt den rätta etiketten. Snarare rör det sig om ett antal korta inblickar i Hedvig Husgafvels tillvaro. Som en röd tråd går kärleken – författarens också – till hus, materialval, planering och renoveringar. För den som är det allra minsta intresserad av både arkitektur och stadsplanering är boken ett fynd. 

Mats Åmvall

En originell berättelse om en stadsarkitekt med stort hjärta

YA-krönikören, författaren och arkitekten Madeleine Brandin avslöjar i sin senaste bok, ”Frk. Husgafvel passionerad stadsarkitekt”, vad som händer på stadsbyggnadskontoret i Brandenborg, en fiktiv skånsk stad på syd­kusten. YA:s Ulf ­Mårtensson har läst.

RECENSION Den här boken har en ­huvudperson, stadsarkitekten Hedvig Husgafvel, som filtrerar världen genom plan- och bygglagen.

Det är en ovanlig roman, med en ovanlig huvudperson. Inte fyrkantig, som man kanske skulle kunna tro, men väl påläst om lagar och paragrafer – och väl medveten om hur tillämpningen av dessa påverkar invånarna i detta sydliga kustlandskap med fiskelägen, byar och den lilla stad som hon verkar i.
Alldeles uppenbart använder Madeleine Brandin sina egna erfarenheter som arkitekt och stadsbyggare när hon berättar sin historia.

Brandenborg liknar också Trelleborg där hon bor och är verksam. Men likheter finns säkert med andra svenska kommuner av samma storlek, som Ystad eller Simrishamn.
En idéroman är detta, med en huvudperson som är impregnerad av sina yrkeskunskaper, och vältaligt förklarar för läsarna hur dessa hjälper oss alla till ett bättre liv i slott och kojor.
Det gör både stilen och tonen originell, men inte torr.

Hedvig Husgafvel är en stadsarkitekt med passion och ett stort hjärta. Kanske är hon inte sinnebilden för en kommunanställd som har till uppgift att stävja folks vildaste byggdrömmar. Men likväl utför hon sitt värv med både ömsinthet och eftertanke. Det finns oftast ett utrymme att tolka lagen mänskligt. Det borde stämma till eftertanke. Boken kunde vara kurslitteratur och diskussionsunderlag på utbildningar för stadsplanerare av olika slag.

Till förtjänsterna hör också bokens initierade interiörer från Brandenborgs kommunala värld, med politiker och tjänstepersoner som är som folk är mest.

Reflektioner kring livets och tidens gång bjuds också – och lite romantik. Det är hon värd, Frk. Husgafvel, man vill att det ska gå henne väl.

Ulf Mårtensson
ulf.martensson@ystadsallehanda.se

ROMAN
Frk. Husgafvel passionerad stadsarkitekt
Författare:
Madeleine Brandin
Förlag:
Arx förlag