Mordsken över Storholmen

Helena Sigander 


Vid ett brutalt rån i en juvelerarbutik i Stockholm skjuts ägaren ihjäl och butiksbiträdet misshandlas så grovt att hon senare avlider. Dådet förblir dock olöst, ett kallt fall.

Tjugotre år senare förflyttas handlingen till den idylliska skärgårdsön Storholmen utanför Lidingö. En narkotikapolis hyr ett hus på ön inför ett hemligt spaningsuppdrag. Ett mystiskt självmord inträffar och sjöpolisen med kommissarie Loman kopplas in på fallet.
Nu utspelas en intrig med nya mord, kriminalitet och droger bland den ”städade ” lidingöungdomen.

Storholmarnas paradis förmörkas av misstänksamhet. En fråga som aldrig ställts tidigare blir: vem är du egentligen?
 

Recension


MORDSKEN ÖVER STORHOLMEN 
Dec 16th, 2022 | By ansvarig | Category:  2022-12 dec, Recension

 
Vid tiden kring det senaste sekelskiftet sker ett rån av en celeber juvelerarbutik i centrala Stockholm, med två dödsfall som följd. Förövarna kommer undan med stöldgodset, brottet förblir ouppklarat. Tjugotre år senare kommer skeenden med anknytning till detta dåd sätta fart på en följd av händelser, en del med malign utgång, på den idylliska skärgårdsön Storholmen.
Författarinnan Helena Sigander visar i kriminalromanen Mordsken över Storholmen på ett strålande sätt hur det går att frammana spänning i den lilla världen, i en avgränsad verklighet. Det handlar mycket om psykologi, att skrapa på människors ytor, syna vad som döljs bakom fasaderna. I denna roman skakas tryggheten i skärgårdsidyllen rejält under ett par samtida försommarmånader.
Bokens form påminner lite om den så kallade kollektivromanen med flera berättarperspektiv. Här formar de en helhet som ibland låter oväntade samband mellan bokens personer läggas i dagen. Helena Sigander är skicklig på att dra trådar, såväl mellan händelser i bokens nuplan som till bakgrundsberättelsen, tidpunkten för juvelerarrånet. Författarinnan är också väldigt bra på att hålla ledtrådar och antydningar på en lagom nivå. Det blir aldrig övertydligt och heller inte för kryptiskt.
Ett gediget researcharbete genomsyrar texten. Det gäller såväl kunskaper om möbelrenovering som insikter i Lidingöungdomens vandel, polisarbete och forensik. Språket präglas mestadels av saklighet och klarhet, som det väl anstår en kriminalroman. Vad jag uppfattar som aningen negativt är att en del dialoger, som vissa förhörsscener och samtal mellan poliserna blir onödigt utdragna, och eventuellt kunnat kortas ner. Sjöpolisen Margret Loman, en centralfigur i boken även om hon är osynlig i en del kapitel, är i mitt tycke aningen konturlöst tecknad. Och, kanske är det ett vanligt mänskligt drag att fatta sympatier för förloraren, den utsatta? Den person i boken som verkligen griper tag i mig är den trasiga och kriminella Lidingötjejen Mikaela Örnsäter.
Helena Sigander har en lång rad skönlitterära verk bakom sig. Eftersom bombattentatet mot Margret Lomans bostad, i bokens inledning, inte blir uppklarat anar jag att ännu en kriminalroman är att vänta!
KARIN TJÄDER

.