HIMLEN VILL INTE VÄNTA
KJELL E. GENBERG

Kriminalpolisen i Hudiksvall kallas till Forsa kyrka sedan det rapporterats att man hittat ett blodigt barn i en öppen grav. Det visar sig vara ett absurt skämt. Barnet är en docka. Lite senare hittas en skyltdocka i en grav vid Jacobs kyrka inne i stan.
   Långdistanslöparen Frank Hellbergs dotter är försvunnen, troligen kidnappad. Hans karriär hade gått spikrakt uppåt och han tillhörde den yppersta eliten i Sverige när han vid en tävling i Tyskland ertappades med att vara dopad. Själv påstod han sig vara oskyldig, att någon konkurrent försökt sätta dit honom.
   Nu stod hudiksvallspolisen inför ett dilemma. Ett vittne sägs ha sett bortförandet men går en A-lagares ord att lita på? Från lasarettet kommer besked om att en argsint patient spårlöst försvunnit.
   När en död körs till sjukhusets likrum hittas där blod. Mot kommissarie Solbergs faster planeras en hämndaktion från USA,
där en lejd mördare är på väg mot hennes hus.
   Vad är det egentligen som händer i den lilla hamnstaden? Polisen ställer den frågan medan utredningarna skickar dem mot allt farligare marker.
 

Boken ingår i serien om X-gruppen som nummer 9

 
HIMLEN VILL INTE VÄNTA 
Apr 18th, 2023 | By ansvarig | Category: 2023-04 april, Recension
Av Kjell E. Genberg
Arx förlag, 2023
ISBN 978-91-88893-44-4, 209 sidor


Nu är vi framme vid volym nummer 9 i X-gruppens historia. Dock bör volym 8 och 9 avnjutas ihop och i rätt ordning. Den centrala berättelsen handlar om kommissarien Katarina Solbergs faster och hennes tragiska öde i ett ”witness protection program”. En yrkesmördare är på väg till Gnarp i Sverige och fasterns liv är i fara.

I mina tidigare recensioner har jag nämnt att det finns mästerliga explosiva scener med t.ex. biljakter eller förföljelser till fots där KEG briljerar som spänningsstilist. Volym nr 9 har ett fantastisk ”shoot out”-stycke i sann vilda västernanda. Kommissarien mot en mafioso i en lada i Gryttje (Gnarps socken). Ben Hogans skapare bjuder på en adrenalinkick av ett klassiskt snitt, en modern lokal tolkning på ett klassiskt vilda västerntema. Men inte nog med det, historien får en extra knorr som överraskar läsaren – det man tror är en upplösning blir bara fortsättning på en tråd i berättelsen om Katarinas våndor.

En annan tråd i berättelsen handlar om en argsint och besvärlig patient som försvinner spårlöst från ett lasarett. Jag läser kapitlet när jag själv är inlagd på akuten på en våra fina universitetssjukhus. Här kan jag intyga att KEG är den stora realisten. Varje liten detalj stämmer med hur sjukvården fungerar på 2020-talet. Hans realism stärker dramatiken och ger trovärdighet till berättelsen utan att sänka spänningen.

På mitt skrivbord ligger Riksrevisionens rapport Särskilda händelser mot grova brott kan göra mer skada än nytta (28 mars 2023). Boken var skriven långt innan rapporten släpptes. Dock kommenterar en av huvudfigurerna i X-gruppen om ”polisdränering” som orsakas av centrala initiativ. Polisdränering har betydelse för historien om Solbergs faster. Jag tänker på den berömda Lars Martin Johansson hos GW, legendarisk fiktiv mordutredare och bland sina kolleger känd som mannen som kunde se runt hörn. Se runt hörn kan författare också. Skickligheten består av att teckna bilden runt hörnet med några pennstreck utan långa utlägg och predikan. Så här summerar rapporten nuläget som återspeglas i KEGs skildring: ”När Polismyndigheten under längre tid använder ledningsformen särskild händelse för att bekämpa grova brott gör det mer skada än nytta. Framför allt för att det ofta innebär resursförflyttningar som ger negativa konsekvenser i de lokalpolisområden som måste bistå med resurser.”

Nu har jag eldat upp mig. KEGs skildringar gör mig berörd, förbannad och exalterad. Jag vill citera ledare av Lisa Magnusson i DN (2023-04-11): ”Sverige brukade vara en ljuvlig motsats: så lagom, och samtidigt så bäst på allt. Ett föredöme i världen. Men det var länge sedan. Nu är vi på dekis, det är alla överens om, även om det fortfarande bråkas om exakt på vilket sätt, vad orsaken till detta är och hur man bäst löser problemet.”

Som jag nämnde tidigare så finns en USA-koppling i Katarinas fasters historia. Där KEG låter FBI-chefen uttala sig: ”Ett underligt land, påminner om gamla Sovjetunionen”. Han syftar på svenska myndigheternas register och myndigheternas oförmåga att skydda integritetskänsliga uppgifter som hamnar i molnet och finns att köpa från stora Tech-aktörer. Vi som kämpade mot kommunismen och sovjetstaten har lätt att känna igen tre grundpelare: Den repressiva kriminalpolitiken (lag och ordning), demagogi och verkligheten som inte stämmer överens med kartan är alla typiska kännetecken för dysfunktionella stater. Åsiktskorridorer och självcensur bör nämnas också. Kanske inte sista sovjetiska staten, men definitivt sista DDR-staten i Europa. Bättre ordning och reda på hur medborgare mår, bättre register än i Sovjet. Och hårdare tag oberoende på regeringens färg.

Det är en mörk bild av landet på dekis. Men boken bjuder på en del skämt, roliga skrönor och ljusa punkter också. Detaljerna om internutredare och åklagare är mycket underhållande. Som jag sa tidigare bör bok nr 8 och 9 läsas tillsammans. Bra att läsa själv i vårsolen eller ge som bokpaket till nära och kära. Lättläst och spännande. Det var bästa värkmedicin för min del. Och bra lektyr på en uteservering. Första varma soliga dagen med en bra bok! Det finns hopp.

ANDRÉ LOUTCHKO

 .

Fart och fläkt, en bladvändare i ordets bästa betydelse
Kjell E. Genberg 
Himlen vill inte vänta 
(Arx förlag)

Så möts vi då igen, Kalle Westin, Adin Nicolic, favoriten Katarina Solberg, med flera på Hudiksvallspolisen. Den här gången har ni i gänget brottats med gåtor kring på mystiska vis försvunna personer och, som vanligt, efter risktaganden och dramatik, löst dem med bravur.

Jag har läst bok nummer nio i Kjell E. Genbergs serie X-gruppen, ”Himlen vill inte vänta”. X:et i X-gruppen som Gävleborgs läns länsbokstav, X:et som den romerska beteckningen för siffran tio, antalet böcker i serien.
Vi närmar oss alltså slutet och upplösningen i storyn om X-gruppen, en serie som är som en enda lång roman med de enskilda volymerna som sinsemellan sammanlänkade kapitel.
Spännande? Ja. Brutalt? Ja, som ofta i Genbergs böcker men utan att våldet (i alla fall inte av mig …) upplevs som stötande.
I ”Himlen vill inte vänta” snuddar författaren vid det tabubelagda i fallet med den bortförda unga Jessica Hellberg. Skildringen av den pedantiska flickan vars karaktär förmodligen hör hemma någonstans inom autismspektrat hör till bokens mer intressanta inslag.

Gestaltningen av hennes reaktion på en traumaskapande händelse kan uppfattas som osannolik, ändå lyckas Genberg bygga bilden av henne på ett sätt som får reaktionen, eller snarare ickereaktionen, att framstå som trovärdig. Mer om detta ska av spänningsbevarande skäl inte avslöjas här!
Annars … En tonårig gravmarodör. En försvunnen medelålders bitch med ett högst tvivelaktigt förflutet. Och, som vanligt i Kjell E. Genbergs böcker, ett antal roande biepisoder.
Avsnittet med utredarna Sivert Jönsson och Nisse Jönsson (inte släkt!) hör till bokens mer underhållande inslag. Utmärkande för intrigerna i X-gruppen är att fall som till en början verkar orelaterade kommer att visa sig ha kopplingar, så även här.

Utmärkande för den goda polisserien X-gruppen är också den familjekänsla författaren penslar fram hos gänget vid Hudikpolisen. Med lätta drag skildras gruppen på ett sätt som drar in läsaren i relationerna, mestadels gemytliga men även med inslag av smågruffande. I centrum är Katarina Solberg vars roll växer och utvecklas genom serien.
I ”Himlen vill inte vänta” kommer hennes polisiära identitet prövas när hon tvingas ingripa privat i en släktrelaterad uppgörelse, en händelse som får problematiska konsekvenser.

Det är fart och fläkt i Kjell E. Genbergs författarskap, så även i denna polisroman. ”Himlen vill inte vänta” är en bladvändare i den bästa bemärkelsen av ordet!

Karin Tjäder, gästrecensent på Deckarlogg, beskriver sig själv så här: ”Jag är bosatt växelvis i Solna och Visby. Får nog kalla mig mångsysslare med en bakgrund av universitetsstudier och jobb som vårdbiträde och spärrvakt. Så länge jag kunnat har jag läst och skrivit, och jag håller hårt i mina författardrömmar!”